Under min uppväxt i Österbotten, Finland, väcktes mitt hundintresse till liv - ett intresse som med tiden bara har vuxit sig större och större. Precis som de flesta i min hemby hade vi finsk stövare, hundar som på den tiden hölls enbart som jakthundar och framlevde sina dagar i löplina och hundgård. Som det hundälskande barn jag var satt jag ofta hos dessa hundar, frågade om jag fick gå ut med dem - jaa, jag spenderade helt enkelt mycket av min barndomstid tillsammans med dessa djur, både familjens och andras, och drömde om min alldeles egna hund...

 

Det dröjde dock fram till -85 innan omständigheterna var sådana att jag kunde skaffa mig min första, alldeles egna, hund. Jag hade då flyttat till Sverige och bildat familj, barnen var små och jag var hemma med dem på heltid.

Under en sommarsemester åkte vi hem till Finland, där fick vi nys om någon som hade valpar hemma, en valp var osåld och vi åkte dit... Med oss hem hade vi således karelska björnhunden "Chibi". Hundhungern hos mig hade vuxit sig så stor att jag inte tänkte på vad vi egentligen hade med oss hem - en tuff, självständig jakthund, som inte alls är direkt lämpad för ett normalt stadsliv. Men, vi lyckades över förväntan med denna vår första hund - vi tränade lydnad, agility, drog pulka vintertid och mycket annat. 

 

 

Så var jag fast! Fler hundar skulle det bli!

 

 

Nästa hundköp var dock betydligt mer planerat. Jag ville ha en följsam, kontaktsökande hund och valet föll på bearded collie.

-88 åkte vi till Järbo utanför Gävle för att hämta hem beardisvalpen "Ezzet" (Nillas Castor Ezzet) - en hund som kom att leva upp till alla mina förväntningar! Där fick jag en rolig hund att arbeta med, som tyckte om att arbeta tillsammans med mig!

 

 

 

Ytterligare en beardis flyttade i augusti -90 hem till oss - vi hade nu lämnat storstaden och flyttat ut på landet. "Dustin" (Limacks Wind Whistler) kom, sågs och segrade! Han var en omplaceringshund som hade mycket med sig i bagaget när han kom hem till vår familj, men vi kämpade och älskade denna hund. Fyra lyckliga år fick vi tillsammans.

 

Min man Björn, hängiven jägare, ville ha en jaktkamrat och i Skåne hittade vi "Stegg" (Korsavads Stegg) - en härlig strävhårig vorsteh som Björn haft oerhört mycket roligt tillsammans med genom åren.

 

 

I december år 2000 skulle min kompis Marianne upp till nordligare trakter för att hämta hem sitt nyförvärv, en liten staffordshire bullterriertik. Jag följde med, och liksom av en slump hade vi även med en liten hane i bilen hem, "Isak" (Skyeotts Party Pooper). Isak stal mitt hjärta omgående, och jag kan med eftertryck säga att jag nu "hittat hem"! Det kändes så oerhört rätt redan från början, och gör det fortfarande. Fler staffar kommer det absolut att bli i mitt liv!

 

 

 

Hundfamiljen bestod nu av Stegg och Isak, och nu har även whippeten "Elias" (Wikellis Special Boy) flyttat in. Elias är ett riktigt litet busfrö med ett stort hjärta. Han har nu tagit sin plats i den väl fungerande flocken av tre hanhundar, där hans bästa kompis och lekkamrat är staffen Isak - två ytterligheter som älskar varandra!

Veckan innan julen 2005 somnade vår älskade Stegg in...

Det stod sedan länge klart att Björn absolut skulle ha en ny vorsteh den dag Stegg var borta, och sökandet efter en lämplig "ersättare" påbörjades redan 2004. Den 1 juli i år - första dagen på min två månader långa semester! - hämtade vi en liten 8 veckors "Ella" (Björnkärrets Gräfin Gertrud) i Lindome utanför Göteborg - vår leverfärgade korthåriga vorstehflicka!

 

I april -09 somnade Elias in efter en längre tids kamp emot Addisons sjukdom. Nu sprang det bara omkring 8 tassar här hemma - något som höll i sig 1½ år. Då stormade "Josef" (Garpenborg's Gregorious) in i vårt hem, vår underbare staffepojke som helt oplanerat fann sin väg rätt in, inte bara i vårt hem, utan även i våra hjärtan!

Hundar är, och kommer förmodligen alltid att vara en mycket stor del av mitt liv.

För - kan man tänka sig ett liv utan hundar??!