- Egentligen hade vi inte planerat att skaffa en hund till på ett tag - vi hade ju redan Stegg som var sju år och Isak som inte var mer än drygt ett år gammal. Men - ibland har ödet mer att säga till om än man själv!
- I februari 2002 flyttade lille Elias in!
- Många jag kände var skeptiska till nyförvärvets plats i flocken här hemma och trodde det skulle gå illa för 'den lilla, smala, sköra' valpen. 'Hur skulle staffen behandla den lille?' Men Isak och Elias fann varandra på en gång och, egentligen - varför skulle Isak vilja honom något ont?
- Det visade sig att Elias - 'den lilla och sköra' - var en tuff valp som väl skulle behövt ordentliga tillrättavisningar från de stora hundarna, men det fick han inte då och har fortfarande inte fått. Han gör precis som han själv vill med Stegg och Isak. Men nu har han mött sin 'överman' - lilla dvärgschnauzertiken Lova, inte ens ett år gammal, bestämmer helt och hållet var skåpet ska stå när hon kommer på besök. Och Elias, han förstår ingenting... "Men , är det inte jag som bestämmer här...? Får jag inte göra som jag vill...?" Men han lyssnar på Lova och inrättar sig snabbt efter de nya reglerna.
- Samtidigt som han är en tuff hund är han också mycket kärleksfull - ligger gärna i famnen när man tittar på TV, ligger och sover bakom ryggen på mig vid läggdags - jaa, han ser helt enkelt till att man aldrig kan missa honom, inte i något läge. "Här är jag!!!".
- Elias är också en oerhört snabb krabat, påhittig till max och mycket, mycket busig.
- En morgon när jag kom hem från mitt arbete hade han dekorerat våra rum med toalettpapper. Jaa, det var vitt ÖVERALLT! Och så glad han var, lille Elias - "titta matte, så fint jag gjort" verkade han säga och hämtade den tomma toapappersrullen och visade mig den glatt.
- Och varför ska man alltid ha blommor i krukor på fönsterbrädan? Elias är en liten innovativ krabat, han bestämde sig för att plantera om alla blommor - I SOFFAN...
- Då bestämde vi oss att Björn får lägga honom i buren när han åker till jobbet - det dröjer ju bara ett par timmar tills jag kommer hem.
- Nästa morgon när jag kom hem på morgonen möts jag av tre glada hundar i hallen! Jaa, Elias stod där så glatt och viftade på svansen! Konstigt, han borde ju legat i buren... Björn garanterade att han stängt burdörren ordentligt. Så på dagen stängde jag in honom i buren en stund igen, spionerade på honom och fick se hur han bar sig åt.
- Han tog ett ordentligt tag i burdörren, skakade den upp och ned en stund så haspen lossnade lite grann, tryckte in sin smala nos mellan springorna och lyfte upp dörren tills den öppnades, och - vips var Elias ute!
- Numera binder vi fast burdörren ordentligt när vår lille vän måste tillbringa någon timme där...
Jag har oerhört svårt att bli arg på denne lille buse, för när han gjort något bus och märker att jag blir irriterad så kommer han och kryper nästan innanför skinnet på mig - "Älska mig!". Man smälter som smör i solsken... Han vet precis vilka knappar han skall spela på - det listade han ut för länge, länge sedan!
- Elias har alltid fungerat bra i folkmassor och även tillsammans med andra hundar. Han stressar aldrig upp sig, är glad och positiv till allt.
- I höstas åkte vi iväg för att bevista en lure cousing-träning - 'simulerad harjakt'.
- Elias fick prova det hela lite grann, han gjorde två 'babylopp' - en något kortare sträcka än de vuxnas lopp. Om de gick undan!! Han tyckte det var kanonkul, så till våren ska vi nog låta honom springa ytterligare några lopp.
- Elias är enkel att ha lös ute, han springer aldrig speciellt långt bort utan håller sig i närheten. Är vi däremot ute i skogen tillsammans med de andra hundarna och deras kompisar så får de springa fritt. Då går det undan, och det är en ren fröjd för ögat att se hur roligt de har tillsammans.
2003-03-08
Att bli "fosterpappa" vid 4½ års ålder till en vild och bestämd liten vorstehvalp är något Elias tycker är MYCKET onödigt - hon trampar honom på tårna, tar hans saker, ligger i hans bur, biter i hans öron.... Mycket onödigt tillskott till familjen, tycker Elias! Men trots det så är han vänligheten själv emot den lilla och försöker agera lekpappa emellanåt - även om han ger upp ganska fort :-) Såsmåningom kommer säkerligen Elias och Ella att finna varandra också...
- 'Den lilla, sköra valpen' har vuxit upp, och är definitivt varken liten eller skör - han är en riktig tuffing med mycket egen vilja, samtidigt som han är varm och kärleksfull och bara vill bli älskad.
- ELIAS - en personlighet.
